Alla inlägg under oktober 2008

Av M. - 26 oktober 2008 16:06



Skriver detta för mitt minne att ta fram när jag vacklar...


Idag regnade det. Regnade, regnade, regnade. Barnen ville INTE ut. Nej nej! Vi softade hemma med pussel och TV, badkarsbad och lite skrikjage.


Grannen Ovanpå är bortrest så jag kunde låta barnen gapa för full hals :)   (Grannen Ovanpå är bedårande och förstående och tillåtande och allt men jag vill ändå försöka mig på att visa lite respekt).


Hur det nu gick till -lyckades jag på nått vis få ut barnen i full regnmundering utan minsta bråk. Jag fick blinka och nypa mig för att förvissa mig om att jag var vaken och att det verkligen var mina knattar som fann sig i att klä sig och gå ut. Vi gick till affären, gamla damer och alkoholdoftande farbröder log glatt genom regnet mot oss och gav oss glada kommentarer. Barn i vattenpölar verkar göra människor lite gladare. Alla hundar var också glada och hälsade med hela sig.


Det var en härligt glad dag därute i det blöta grå :)


Innan vi gick in hade jag lovat killarna att dom skulle få plaska i jättebautavattenpölen på parkeringen. "Det gör inget om ni blir blöta, vi klär av oss hemma sen" sa jag.


Okie.


Vattenpölen var en halvmeter djup! Riktigt jävla stor. Inga bilar körde genom den, dom körde runt. Barnen sprang och plaskade och jag kände mig som en väldigt relaxad morsa. Sen började knattarna ramla i vattenpölen. Inga ledsna miner -och snart badade dom. Dom skrattade och skrek och badade. Sen gick vi hem innan nån hann bli ledsen. Barnen duschade och kurade ihop sig framför TV:n med varm choklad. Nu sitter storebror och bankar på en kokosnöt (med skruvmejsel, gitarr, plastdinosaurie och kniv) medan lillebror dansar med sin filt framför TV:n samtidigt som han gallskriker att han "blir så jävla galen!!!" Jag har druckit kaffe ur min nya, fina kopp med guldkant. Livet är gott. Nu ska jag göra pizza och invänta husbondens hemkomst om en dryg timme. Badrummet dignar av blöta kläder. Regnet har tagit rast och himlen är rosa av solnedgången.


Jag älskar detta. Jag älskar mitt liv så jäkla mycket. Jag tackar Gud för att vi har det så bra. Kan inte önska mer. Till och med vädret är perfekt.


M.



ANNONS
Av M. - 21 oktober 2008 22:35



Längesen nu (jag vill bara ordentligt klargöra att detta är längesen nu):


Jag jobbar på konditori. Jag kränger bröd och tårtor varje dag. Varje dag kommer byggjobbarna från bygget i närheten och köper bröd. En av dom gör mig knäsvag. Jag säljer frallor till honom. Några frallor, lägga i påse, ta betalt, hejdå. Inga problem.


En dag kommer han och en annan byggjobbare in i konditoriet. Han köper frallor. Okej.


Hans jobbarkompis ska köpa en banantårta. Okej, jag tar fram tårtan, viker en tårtkartong och nu börjar det bli lite handsvettigt. Snyggingen med frallorna står kvar i butiken! Tårtan i kartongen, nu ska snöret om.


Blackout.


Snöret ska om kartongen. HUR???  Jag vänder och vrider på kartongen, trasslar snöre överallt, det blir bara fel. Helt plötsligt klarar jag det inte. Kastar snöret, tar nytt, börjar om. Får fan inte till det. Vet inte vilket håll jag ska vända kartongen eller hur jag ska lägga och knyta jävla snöret.


Då frågar snyggingen: Är du nervös?


Då svarar jag: Nä, jag är bara lite förkyld.


M.



ANNONS
Av M. - 18 oktober 2008 07:44



Jag gjorde kärleksmums på jobbet häromveckan. Receptet hittade jag på vegan.nu.


Chokladrutor med cocos

Vetemjöl
Vatten
Socker
Vaniljsocker
Olja
Bakpulver
Kakao
Kaffe
Florsocker
Cocosflingor

Sätt på ugnen på 225 grader.


Blanda:

6 dl vetemjöl

4 tsk bakpulver

4 tsk vaniljsocker

5 msk kakao

4 dl socker


Tillsätt:

2 dl olja

4 dl vatten


  • Rör om smeten tills inga klumpar längre syns.
  • Häll hela smeten i en djup ungsform (stor som ugnen i area), som är smord med olja.
  • Sätt in i ugnen i ca 15 minuter...
  • Under tiden som själva kakan är inne i ugnen kan du fixa till glasyren, som består av följande:

6 tsk vaniljsocker

6 msk olja

6 msk kakao

6 msk bryggt kaffe

ca 6 dl florsocker 


  • Rör om i glasyren tills den inte är rinnande. Om den fortfarande är det, kan Du tillsätta lite mer floursocker.
  • Så där, nu är förmodligen kakan i ugnen klar.
  • Ta ut den och låt denna svalna ordentligt (tex på balkong eller i kylen).
  • Då kakan inte längre är varm, kan Du stryka på glasyren och därefter snabbt strö på koccosflingorna.
  • Ställ in i kylen igen och låt glasyren stelna ordentligt.
  • Då glasyren har stelnat (tar ca en timme) kan Du skära rutor i den storlek Du vill ha och sedan ta ur kakbitarna ur formen med exempelvis en stekspade.

:)


M.



Av M. - 14 oktober 2008 11:31



Jag nästan skäms att erkänna det. Då kändes det bra. Då var jag stolt och nöjd att jag gjort det. Idag undrar jag: Vad tusan höll jag på med? Var det detta jag använde all min innan-barnen-tid till? Jag hade visst obegränsat med tid.


Det var då. Det var då jag gjorde en Pasta ā la Baron Ricasoli. Jag hade hittat receptet i Allt Om Mat och jag följde receptet slaviskt.


500 g nötfärs

50 g fläskfärs

75 g putsad och finhackad kycklinglever

15 g torkad och blötlagd karljohansvamp (40 g blötlagd)

2+4 msk olivolja till stekning

2 gula lökar (ca 200 g)

3 vitlöksklyftor

1 morot (ca 150 g)

2 stjälkar selleri (ca 100 g)

1/2 kruka basilika, grovhackad

1/2 dl finhackad persilja

1/2 msk salt

2 dl vitt vin

4-5 skållade, skalade tomater (ca 350 g)

3 msk tomatpuré

1/2 tsk nymald svartpeppar

1 msk smör


  • Blötlägg svampen i 30 minuter i vatten så att den precis täcks. Låt rinna av och hacka svampen fint. Spara blötläggningsvattnet. Lägg svampen med 2 msk olivolja i en gryta på svag värme och låt puttra tills den mesta vätskan har kokat in, ca 10 minuter.

  • Skala och finhacka den gula löken och lägg ner i grytan tillsammans med pressad vitlök. Låt fräsa långsamt under omrörning i ca 5 minuter.

  • Skala och skär morot och selleri i fina tärningar och blanda i tillsammans med basilika och persilja. Låt puttra långsamt under lock i ca 30 minuter. Rör om lite då och då.

  • Bryn nöt- och fläskfärs i stekpanna i omgångar i resten av oljan och smula sönder den med en gaffel. Tillsätt färsen och levern i grytan. Salta och låt småputtra under omrörning i ca 15 minuter.

  • Höj värmen, tillsätt vin och blötläggningsvatten från svampen. Då det kokat upp sänks värmen igen, grytan får småputtra under lock i ca 2 timmar. Ta av locket mot slutet och koka in eventuell vätska.

  • Skålla och skala tomaterna och skär dom i små tärningar. Blanda ner dom i grytan och lägg på locket. Låt puttra tills tomaterna är sönderkokta, ca 15 minuter. Tillsätt tomatpuré.

  • Krydda allra sist med svartpeppar och rör i smöret.

  • Servera med nykokt pasta och nyriven parmesanost.

Jösses vilken snobb jag var, haha! Jaja, var sak har sin tid ;) Och på den tiden hade jag tid.


M.



Av M. - 10 oktober 2008 06:11



Japp, here we go again.


Debatt ikväll debatterade papparollen och så kom dom in på föräldraledigheten och att papporna ska ta/borde kunna få lov att ta mer ansvar och vara pappalediga.


Jag bara suckar, jag hatar dom där diskussionerna, för argumenten är så kategoriska och lösningarna är så klena.


Papporna borde kräva att få halva föräldraledigheten, bla bla. Man kan lagstadga så att papporna tar mer föräldraledigt, bla bla. Mammorna måste släppa taget, bla bla. Alla lika, ingen olika. Alla kan, det är VILJAN som saknas. Så är det. Blaha.


Åh, vad lätt det är att snacka! Åh, vad lätt att tro att det bara finns en sorts familjer. Familjer där föräldrarna har varsitt kön. Familjer där mannen tjänar mer än kvinnan. Där barnen äter mat innan dom fyllt 1 år. Där man väljer bort att helamma 1a året.


För att hjälpa dessa familjer (några andra familjer finns inte) kan man lagstadga. Varför? För att arbetsgivarna skall ändra värderingar? För att löneklyftorna minskar då? För att... Vaddå? Jag tycker att det är att dra i helt fel snöre. Jag tror inte på ilskna nedslag. Jag tror på att påverka attityder. Jag tror på kortare arbetsdagar och att löneklyftorna inte är så stora.


Men, det är klart: När jag väntade vårt första barn skulle vi såklart dela lika!


Snacka går ju...


Vårt första barn kunde inte äta. På BVC ville dom (som alla andra som ju vet allt så bra) gärna hjälpa mig att sluta amma. BVC sa att "det finns inga barn som svälter i Sverige idag". Alltså skulle det bara vara att sluta amma så skulle vi få se att pojken åt.


Jag satt med lillfingernagelstora barnmatsklickar. Längst ute på skeden för att han inte skulle kräkas. Det gick lite, lite grann. Efter några små klickar kräktes han. Jag var helt förtvivlad och torkade kräk. Skrek i min frustration på pojken (så jävla hemskt, jag vet. Jag gråter när jag tänker på det). Han måste ju äta, man kan inte amma, folk gillar inte att man ammar så länge, varför kan han inte äta, vad gör jag för fel, jävla unge... Jag stod vid diskbänken och grätskrek hysteriskt och hällde ut barnmat och vällingpaket i vasken. Han kräktes nämligen av välling också. Jag kände mig så jävla usel, jag måste ju sluta amma, folk gillar det inte. Jag minns att vi satt på café och min man tittade på ett annat barn som åt glatt. "Varför kan inte vårt barn äta sådär"? sa han.


Pojken kunde inte svälja. Det sa stopp i halsen. Allt kom upp. Hela tiden. Han kväljde och klöktes.


Stackars, stackars liten.


Måste sluta amma... Folk gillar inte... Jag fick höra att jag knöt pojken för tajt till mig. Att det var mitt eget ego och att barnet inte mådde bra av att inte få vara självständigt.


(I Debatt ikväll klagade en kvinna på att mammor tar gråtande barn från papporna. Jag gissar att det är för att amma dom? Stackars barn, stackars pappor. Själviska mammor)


Jag minns när jag kunde säga att pojken åt mat. Han var 1,5 år. Då kunde han äta. Jag minns att jag kunde sitta vid matbordet och fnittra förtjust, precis som mina kompisar gjort när deras barn var typ dryga halvåret. Jag var så fascinerad av att se mitt barn äta vanlig mat.


Nu kunde jag vara hemifrån. Nu kunde vi lämna bort honom till barnvakt om vi ville det. Han skulle inte svälta.


Innan detta kunde han i stort sett bara behålla bröstmjölk. Även om folk inte gillade det.


Jag är så glad att samhället inte hade hunnit "så långt", utan att vi själva kunde välja vem av oss som skulle vara hemma första 1,5 året (sen var jag arbetslös och då fortsatte jag att vara hemma. Hade min man varit arbetslös hade väl han tagit vid istället).


Vi är olika. Människor, både vuxna och barn (lillebror åt på McDonald's när han var 8 månader. Så det så). Vi har olika liv. Olika sidor. Alla lever i inte i heterosexuella förhållanden där mannen tjänar mer och med ett barn som kan äta. Detta har Kristdemokraterna tagit fasta på. Jag har hjärtat en bra bit till vänster, men i detta gillar jag Kd. Dom är dom enda som insett att vi är olika och har olika liv. Det tycker jag är ganska så illa... Man vill ju inte bli kristdemokrat, va... Hu.


M.




Än idag är storebror ganska "lättkräkt". Om han hostar eller skrattar så kräks han lättare än andra. Blir det för kul får jag avbryta och lugna honom så att han inte spyr. Nått är det. Synd att jag inte fick ro att låta honom få sin tid när han var liten. Jag är än idag rätt förbannad på omgivningen som pressade på. Tänk, om samhället dessutom hade krävt att jag skulle lämna mitt barn för att jobba innan han kunde äta mat! *Ryser*

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se