Alla inlägg under april 2009

Av M. - 30 april 2009 09:54



Storebror låtsas att han förlorar i tv-spel så att Lillebror inte ska bli ledsen. Lillebror kramar mig när jag blir arg. Storebror är stark och envis och skriker på mig lika mycket som jag skriker på honom. Lillebror tröstar Storebror när det är läskigt på TV. Lillebror stör Storebror på kvällen när dom ska sova, Storebror blir galen.


Mitt hjärta myser...


M.



ANNONS
Av M. - 27 april 2009 15:03



Man kan ju inte ha "Stop'n'grow" på naglarna när man ska vicka på sina lösa tänder! Såklart...


M.



ANNONS
Av M. - 20 april 2009 19:00



Jäpp! Jag äter en banan!


Så det så.


Alltså, vi åt middag. Jag åt två portioner. Sen sa jag: "Nu ska jag nog ta en banan".


Då sa Gubben: "Men älskling... Vi har ju pratat om detta. Det blir ingen banan."


Nu undrar jag:

1. Är karln skvatt tokig?

2. Har hälsotänket stigit honom över huvvet?

3. Har han humor? Försökte han vara rolig?

4. Har jag knäck i lurarna? Hörde jag fel?

5. Var det verkligen min karl? Kanske är han bortbytt av utomjordingar (hu, spooky)?


När Gubben åkte för att handla... Då tog jag en banan. Nu äter jag min banan. Av princip. Ingen tokig Gubbe, alien eller ej, ska tala om för mig om jag ska äta banan eller inte!


M.



Av M. - 17 april 2009 22:11



  • 4 blanketter "Begäran om tillfällig föräldrapenning".
  • 4 blanketter "Intyg om barns frånvaro".
  • 2 pennor.
  • 1 läkarintyg.
  • 4 fönsterkuvert.
  • Väggalmanackan.

2 barn och 2 föräldrar. En familj. Några hundra små vattkoppor. Ska det vara så svårt?


Svar: Ja!


Det är en bedrift att hålla reda på allt, man får änna hålla tankarna i styr! Det är halvdagar och heldagar. Kvartsdag. Dagtid, kvällstid. Någon dag var Gubben sjuk också. Det stämmer inte med blanketten, hur skriver jag då? Alltså, om Gubben inte var sjuk alla dagarna, han också? Sen har dessutom farmor varit hemma en dag med en knatte. Dom blanketterna har hon. Puh...


Värsta huller om buller i skallen nu. Jag ser blanketter i kors. Det ser ut som det är 16 blanketter. Jag kanske kan peta ner lite av barnens teckningar också innan jag skickar iväg kuverten? Det piggar nog upp på inläsningscentralen :)


Dom ringer nog... Försäkringskassan, alltså. Bara för att kolla några saker. Det gör dom ibland.


Wonder why?


M.



Av M. - 15 april 2009 23:06



Ibland tänker jag på tårarna. Jag tänker på era tårar. Jag tänker på hur jag lämnade er i tårar. I högar av förtvivlan.


Jag hade kontrollen just då. Just i dom ögonblicken när ni inte visste ut eller in, bara grät och bönade och bad. Då, när jag gick -då tyckte jag att jag hade kontrollen.


Jag gick. Tyckte att ni kunde ha det. Ni hade plågat mig... Varsågoda!


Nu skulle ni få dra åt helvete med er smärta och vad fan brydde jag mig? Jag gick. Jag stod på mig. Jag stod upp. Ni låg och vred er och jag fick sista ordet. Jag tog det sista ordet och gick innan ni hann svara.


Ni sa att ni älskade mig. Ni grät det, skrek det, skrev det. Och det var när jag inte stannade för att lyssna på er kärlek som jag tyckte att jag vann. Det var skönt att äntligen vinna.


Er kärlek var inte mitt problem.


Jag gick, jag måste. Jag gick och gick och gick. I flera och många år gick jag åt andra hållet. Nu är jag här. Jag går ännu, jag går ifrån minnena av er. Det funkar väl så länge benen bär.


M.



Av M. - 12 april 2009 12:06



Det blev vår. Vi insåg att skorna var slut och att vi måste köpa nya.


Med Storebror i vinterkängor och Lillebror i raggsockar åkte vi till Torget för att köpa skor. Av erfarenhet visste jag att detta kunde bli något lite ansträngande. Jag stålsatte mig, måste göra detta bums. Jag kunde änna inte vänta.


I skoaffären var det, i vanlig ordning, kaosigt. Lillebror rymde ut för han var sur att Storebror satt på trähästen. Storebror satt på trähästen och hade inte riktigt tid att titta på skor ens när jag, hans tjänare, bar fram sko efter sko och frågade honom om dom var till belåtenhet. Först när tjänaren surnade till ordentligt kunde han svara:


"Nej!"


Lillebror på rymmen hade inte heller tid. Inte lust heller. Tillslut fann jag dock ett par skor med blinkande fotbollar som dög åt Lilla Ers Majestätet. Efter ett fasligt mätande av små motsträviga fötter fick jag fram en dojja som jag trodde skulle passa. Den höll jag jävligt hårt i.


Storebror blev avundsjuk. Dojjan med blinkande fotbollen fanns inte i hans storlek. Det fanns ett par skor som han gillade, men dom var för dyra, tyckte jag. Ingen annan sko kändes riktigt rätt för honom. Men en kvart och femton skor senare godkände han dock en annan dojja med blink.


Tro att jag var glad och stolt! På en dryg halvtimme hade jag lyckats lotsa fram barnen till att välja skor. Jag säger det bara en gång: FY FAN VAD JAG ÄR BRA!


Det var vår. På med skorna direkt! Skit i låda, påse och allt, vi tar dom, vi tar på dom!


Expediten frågade om jag var säker.


"Jajamensan!"

"Okej, för då klipper jag av lapparna här."

"Jodå, jag är säker, vi tar på dom med en gång, klipp du."

 "Är du säker då?"

"Jaaaa!"

"Okej" sa expediten och klippte.


Jag betalade och skyndade ut med barnen på jakt efter mat innan nån av oss skulle bryta ihop.


Vi gick till 7eleven och köpte korv. Tre korvar och två drickor gick lös på 88 kronor. Inga problem, vad är pengar i sammanhanget? Bara dom små kungligheterna (och jag, deras trogna tjänare) får nått i magen. Det fick kosta, bara vi överlevde hela vägen hem.


Det gjorde vi :)


Så nöjd jag var. Det var värt alla 88 kronorna.


Nästa dag hittade jag nått i fickan. Det var en lapp. Kvittot på skorna. Jag vet inte varför jag tittade på det.


998 kronor!


Oj...


Jag vände och vred på det. Läste och dubbelkollade. Lillebrors skor, dom med blinkande fotbollen, hade kostat 599 kronor. Jag hade alltså köpt skor till en treåring för typ 600 spänn! Tjoho! Storebrors skor hade alltså kostat 399. Inte så illa, det heller.


Så kan det gå när inte hasp... När man betalar med kort!



M.


**********

Efter ett par dagar gick jag in i den där skoaffären igen bara för att dubbelkolla om det verkligen var sant att skorna kostade så mycket. Sen smög jag snabbt ut igen.



Av M. - 1 april 2009 23:42


Jag går av bussen och kylan slår till mig. Meningslös snö som inte kan lägga sig ordentligt bara yrar omkring runt mig. Det är sen kväll. Himlen svart. Snart är jag hemma, där borta är min gata. Jag har för tunn jacka men det gör inget. Jag har ändå inte så långt att gå. Nu är flera dagar ledigt, flera dagar hemma.


Benen rycker till och börjar hoppa hoppsansteg hemåt. Folk som ser mig kan väl inte tro att jag är klok? Låt dom tro. Jag är förresten inte klok.


Jag känner inte att det är kallt. Den förut så truliga kylan gör luften lätt att skära sig igenom och hoppsanstegen blir lättare att ta. Jag hoppar som på månen. På några få hopp står jag på min gata, vid min port. Den glider upp som alldeles av sig själv och hemlängtan föser mig uppför trappan. Där innanför dörren väntar mannen med varmt te och tryggt sovande småfolk med sömnvarma barnkinder.


Jag dröjer lite, njuter lite innan jag tar fram nycklarna.


Vad kan man önska mer i ett liv?


Inget.


M.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se