Alla inlägg under december 2010

Av M. - 30 december 2010 11:03


 

 

Nyårslöfte? Töhö! Nä, det behövs inte. Det går så bra här ändå.

 

M.

 

ANNONS
Av M. - 26 december 2010 21:24


 

Nu i Jul har jag, som dom flesta andra, liksom gått upp i vikt (kanske inte alla, jag vet en som faktiskt gått ner). Anledningen till detta har i mitt fall varit Dumlekola, Rollokolor (2 påsar), Noblesse, clementiner, Juleskum och julmust. För att nämna några faktorer.

 

Nu är dock frosseriet till ända och jag ska slå in på den smala vägen igen. Då är det ju illa kass tajming att ha en stor jäkla låda i kylen full med dumlekakor!

 

Vi hann inte äta dom i helgen...

 

Dom är ganska goda, kan man säga. Här är receptet:

 

Dumlekakor

Se fler recept från Catarina Algotssonkokaihop.se.

  

 

Attans!

 

M.

 


ANNONS
Av M. - 17 december 2010 20:15



 

 

Att ha i öronen i löpspåret (precis exakt just denna mixen), tro fan att man längtar ut igen!



 

 

Det är i och för sig rätt skoj med halkan också, på sitt sätt. Jag vill inte vara negativ...

 

 

 

M.



Av M. - 17 december 2010 18:30

 

1.Välj ut vilka bilder från dagisfotograferingen som du vill behålla.

 

2. Klipp ut returlappen på fakturan och tejpa den på kuvertet (på för detta avsedd ruta) för att förvandla detta till ett returkuvert.

 

3. Leta rätt på fakturanumret och skriv in detta i rätt ruta på samma kuvert. Dubbelkolla att du inte har blandat ihop fakturanumret med något av dom andra numren på samma faktura. Och så skriver du namn och adress och sånt i för detta avsedd ruta.

 

4. Lägg i bilderna du vill returnera och tejpa igen kuvertet.

 

5. Forska i prislistan på din sönderklippta faktura och klura ut hur mycket du ska betala. Här kan det underlätta något om du har en linjal till hjälp och mäter bilderna.

 

6. Slira förbi en brevlåda och posta.

 

Vips! Så har du sparat 19 kronor på drygt 30 minuters arbete!

 

M.

 

 

Av M. - 17 december 2010 14:16

 

Kommentar överflödig, en klassiker.

 



M.



Av M. - 12 december 2010 22:30



  

Storebror trotsar klasskompisarnas kommentarer och tar sina vita konståkningsskridskor på friluftsdagen trots att mamman öst erbjudanden om svarta alternativ över ungen.


Lillebror river (i sin dagliga ilska över nått) sönder sin adventskalender till konfetti redan på morgonen 2 december.


Storebror trotsar klasskompisarnas eventuella synpunkter igen och ska vara Lucia på Lucia. Detta trots att jag (förvisso så försiktigt jag kan) har förvarnat honom om att någon kanske kan tycka att det är lite tjejigt.


Lillebror å sin sida Luciavägrar såklart trots att farmor skulle bli sååå glad att få se honom på dagisets lussefirande i morgon bitti klädd den fina pepparkaksgubbedräkten (som hon har köpt och kommer för att få se i festliga sammanhanget). Han ska gå till dagis efter att spektaklet är ur världen, punkt slut.


Storebror önskar inget hellre än att få vara inomhus hela Julafton och inte gå utanför dörren en sekund. Det är vad han önskar mest på Jul.


Barnen och grannarna bygger en jättestor snögubbe på gården. Sen går barnens pappa, tillika Herr S, och hämtar en pensel och vatten som han har färgat med röd karamellfärg och målar tomten! Se där. En motorsågsmassakertomte.

 

 

  




Och december är inte ens halvvägs. Puh!

 


M.

 

Av M. - 5 december 2010 13:45



 

Ja, Erik Ullenhag är ju inte mindre folkpartist än nån annan folkpartist, om man säger så. Det är förvisso inte så himla konstigt, han är ju folkpartist. Och folkpartist som han är, tycker han att heltäckande slöja skall kunna förbjudas i skolan.

 

Much ado about nothing, liksom. Det är ju inte nått särskilt stort problem med kvinnor som bär slöja i skolmiljö. Det rör sig om enstaka kvinnor och ofta kan man lösa situationen utan något förbud.

 

Diskrimineringsombudsmannen påpekade också mycket riktigt att även om vi tycker att det är trevligt att se varandras ansikten så är det givetvis inte omöjligt att kommunicera med en person som bär slöja, möjligen är det något utmanande för den som är ovan vid det.

 

Frågor och svar om niqab-ärendet på DO:s hemsida

 

I Sverige rör det sig oftast om niqab (och inte så himla ofta om burka) och då ser man ju kvinnans ögon. Man får väl förutsätta att en kvinna som bär niqab kan prata (om hon inte har något funktionshinder som gör att hon inte kan det). Kanske känns det lite ovant för en sån som jag, men visst skulle jag klara av att kommunicera? Varför måste jag se en människas öron, hårfäste, haka, mun och näsa för att kunna prata med henne eller förstå vad hon säger?

 

Dumheter, det klart att jag inte måste! Jag kanske vill se hennes ansikte, men jag måste inte. Och vad är det värt? Är min ovana (och kanske obehag) att prata med en kvinna med niqab så mycket mer värd än en människas tro? Jag irriterar mig på att människor verkar tycka att deras rätt att se en kvinnas hela ansikte är viktigare att värna än hennes rätt att utöva sin religion på ett för henne värdigt sätt. Hallååå, snacka om att tro att man är värdsalltets centrum, liksom!

 

(Jaja, okej: I vissa väldigt speciella situationer kan en klädedräkt som niqaben kanske vara ivägen eller rentutav farlig men dessa enstaka situationer påkallar inte en lagändring som den folkpartiet driver, tycker jag. Och det är förresten heller inte där som tyngdpunkten i diskussionen ligger.)

 

Folkpartiet haussar upp ett ickeproblem och river i förbifarten en stor jävla reva i våra grundläggande rättigheter. Men varför? Oavsett vilken förklaring jag kan knaktänka ut tycker jag att det är rätt läskigt. Minst sagt.

 

Tänk, om vi kunde vara så begåvade att vi kunde se nyanserna. Måste alla vara för eller mot? Är detta nånting som vi alls ska strida om? Skulle vi inte tillsammans kunna arbeta för en värld där en kvinna som inte vill skyla sig ska få slippa det och där en kvinna som vill bära religiösa kläder kan få göra det. En värld där vi försöker lösa problem som uppstår (som till exempel kommunikationsproblem i skolan) på ett sätt som inte kränker människors rättigheter utan som alla parter kan finna sig tillrätta i. Jag menar, hur svårt kan det va?

 

Hur svårt kan det vara att i alla fall försöka?

 

M.

 


-Synd på en så söt kille som Ullenhag, förresten.   

Av M. - 4 december 2010 22:39



 

 

Jag är ute och går med Storebror som hittar en ballong invid en husvägg.


"Åh, en ballong! Titta vad jag hittade!"

"Men det är nån som har tappat den. Låt den ligga."

"Va?"

"Nån kanske letar efter den."

"Men hallå, mamma! Du tror väl inte att nån går ut och letar efter en tappad ballong? Tror du verkligen det?"

"Öh... Nej."

 

Inte alltid riktigt skärpt denna morsan, kan man säga. Ballongen följde med hem och gick sedemera ett grymt öde till mötes.

 

M.



 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se