Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av M. - 21 juni 2010 22:45


Every single one of us...


M.




ANNONS
Av M. - 18 maj 2010 07:57

 

 

Ur vår diskussion vid frukosten som visst urartade på nått vis:

 

”Vet ni att vind är starkare än marmelad?”

 

M.

 

 

ANNONS
Av M. - 10 maj 2010 22:04


 

Sjutusen miljarder.

 

Undrar hur långt ut i rymden man kommer om man har sjutusen miljarder prinskorvar på rad.

 

Siffror blir ju alltid lite lättare att förstå sig på när man visualiserar. Eller?

 

M.

 

 

Av M. - 27 april 2010 08:43


 

Igår var vi på föreläsning med Jesper Juul, jag och Vännen. Även om jag tycker att jag redan känner till vad han sa så skadar det verkligen inte att bli påmind. En repetition för att få upp mig på rätt spår.

 

Säga ja när man menar ja -och nej när man menar nej. Ja, det låter ju enkelt. Men ingen tror väl att det är det, va?

 

 

 *****

Utplåna inte sig själv. Det mår ingen bra av, allra minst Älsklingarna. Inte trampa på sin egen integritet. Ha lust till det man gör, inte göra av samvetskval och skuld. Annars kan det lika gärna vara.

 

Gränser är inte lika med regler. Gränser är något man har runt sig själv, vad man själv känner att man vill. Man ska respektera sina egna och den andres gränser.

 

Vad jag gillar så med Juul är att han inte tar något ifrån någon. Eftersom han fokuserar på relationen mellan människor så tar han inte från barnen till förmån för föräldrarna. Inte heller tar han från föräldrarna till förmån för barnen. Han har inte föräldrafokus, inte heller barnfokus. Juul har familjefokus.

 

Och det befriar oss från skuld. Det är mitt ansvar hur jag mår. Jag får sätta och hålla mina gränser runt mig själv. Kan jag det känner jag ingen skuld -och inte barnen heller. Det är ju när jag gör något fast jag egentligen inte vill för att jag känner skuld- som jag inte tar ansvar för hur jag mår. Och vems ansvar blir det då? Vem känner skulden? Jo, den andre. Och det där vill jag noga, noga passa mig för.

 

För det är inte kärlek. Det är så jäkla själviskt och orättvist för alla inblandade att kränka sig själv för alla blir ju delaktiga.

 

Att befria sig från skuld är att göra sina Älskade fria.

 *****

 

 

Jag bestämde mig för två saker:

 

  • Att tacka nej till en inbjudan, för jag vill faktiskt inte (jaja, jag lovar att vara finkänslig). Varför ska jag sitta där med seriösa gänget utan självdistans what so ever om jag faktiskt inte vill det?
  • Att bränna en bok i ämnet föräldraskap jag har som jag menar bara förmedlar skuld. Alternativt ge den till loppis men då skriva en varningstext på den: "Läses med stor försiktighet. Att öppna denna bok när man känner minsta skuld är förenat med stor fara för den psykiska hälsan. Endast för dom som redan tycker att dom är bra föräldrar. Här finns fan ingen tröst att få."

 

Nu samlar jag på frihet. Jesper Juul tillsammans med Mia Skäringers korståg mot skuld och skam sitter gott i själen (ett underbart tack till dig, grejla för att du såg till att jag fick läsa, se och njuta den frälsningen). Jag är frälst. Jag är förlåten. Jag är värd att gå vidare bort, bort från Mammaskuld och Måste   Jag packar min väska med ingen skit och ger mig av. Jag ska ut och samla glädje. Mina Underbara ska med, men nycklarna lägger jag i brevlådan när jag låst dörren. Där ska ingen in igen ändå.

 

Om jag mår bra så är jag bra. Så det så.

 

M.

 

 

Av M. - 26 april 2010 10:27



Åh, jag beundrar människor som gör nått kul av eländet istället för att gnälla sig fördärvade. Den här är ju klockren   

 

M.

 

 

Av M. - 17 april 2010 17:57


  

Nu har jag varit till för andra i dagar i sträck. Både för de mina och för andra småfolk.

 

Jag har klarat mig intill nu.


Men snart blir jag desperat efter att få ta ledigt från mammaansvaret! Jag vill inte ha förstavakten längre!


Och Gubben? Han bemödar sig inte ens med att tala om hur länge han tänker vara borta. Och, ja! Jag har frågat. Flera gånger. Jag har varit väldigt tydlig. Men han är också tydlig i det att han helt enkelt inte svarar.


Nu har jag slutat fråga. Det är på gränsen till förnedrande att fråga igen och igen och igen. Liksom needy, om ni fattar...


Senaste samtalet med Husbonn i eftermiddags. Jag fick nytt hopp om besked -men ack, vad jag bedrog mig:


"Hej! Det är jag."

"Hellu, älskling! Hur går det för er i stugan?"

"Ja, nu ska vi äta och sen ska vi gå till det andra huset och kolla läget."

"Jaha?"

"Ja."

"Okej. Ni ska alltså äta nu?"

"Just det."

"Och sen ska ni gå till det andra huset?"

"Ja, när vi har ätit."

"Jaha. Vad bra, då vet jag det."

"Mmmm..."

"Du... Jag har 5 barn vid bordet, jag får nog lägga på. Vad det nått du ville?"

"Nä, det var bara det."

"Okej, hej då. Puss."

"Puss."


Jag märker jag väl om det kommer in nån vuxen människa här nån gång.


M.


Av M. - 13 mars 2010 22:15



Med yra menas den yra som är när små, små människor springer omkring som små yra. Små människor som leker med saker som snurrar, flyger och landar på mammans huvud eller tekopp. Saker som låter som lasergevär. Saker som går sönder och måste räddas med starkt klister.


Mitt i yran sitter en mamma och kollar på Melodifestivalen. Mamman har förberett både sig själv och familjen genom att köpa låtarna, spela låtarna, förklara, förbereda.


"EMD är inte med i år. Det var förra gången. Hör här, denna låten är bra! Den gillar jag. Nej, EMD är inte med. Nej, det är bara svenska låtar. Eller, jag menar; svenska artister som sjunger. Nej, EMD vann inte, men dom var med. Nej, jag vet inte vilken låt som vinner nu. Vi får se, sätt er här! Oj, vad den snurrar! Oj, vad den snurrar! Oj, vad fint! Akta, nu landade den nästan i teet."


I år brydde jag mig inte om att tvinga familjen att sitta i den gula soffan titta med mig. Det är för mycket jobb.


Små nakenfisar sprang omkring mig i soffan och jagade flygande saker. Den stora, stora nakenfisen gjorde ett gästspel i vardagsrummet och vickade på höftena så att alla grannar kunde få se en naken karl som juckar. Hoppas, hoppas att alla vi känner tittade stint på Melodifestivalen...


Hursomhelst.


Någon tryckte visst på en knapp? Rätt vad det var så satt jag där. Jag satt där i soffan med ett litet varmt huvud i knät som bara blev tyngre och tyngre. Sen kom en liten till och kröp upp på andra sidan. Mitt i den rafflande omröstningen somnade alla Killarna. Ingen var visst intresserad av vem som vann...


Och det är klart... Om man har dansat järnet till melodifestivallåtar ett helt långt kalas kanske man är lite mätt.


Och lite trött.


Kvällar som den här får denna Mamma klara sig liksom utan sin familjs närvaro, jag får ha min egen lilla fest. Med en kopp svalnat te som lever farligt. Med livet som virvlar omkring mig som om saker som Melodifestival inte fanns. Och sen helt plötsligt små susningar i soffan och stora snarkningar från sovrummet.


M. -som hemskt gärna skulle vilja veta var den där magiska sovknappen sitter...



Av M. - 26 februari 2010 22:12



Gubben kom hem för att åka till jobbet snart igen. Den mannen ser man inte mycket av om man inte jobbar på hans jobb. Han får dollartecken i ögonen när telefonen ringer. Han gillar stålar.


Jag skickade med två påsar tvätt. För när han jobbar precis heeela tiden kan jag ju inte tvätta (inte utan att dom små får psykbryt på att gå upp och ner i tvättstugan, i alla fall). Han får tvätta på jobbet. Snacka om dubbelarbete -ta med sig tvätten på jourutryckning.


Han klagar inte. Det är väldigt, väldigt sällan som jag hör honom beklaga sig över någonting alls.


Här i kvällen är bara jag och Såna Som Sover.


Såna Som Sover ligger i dubbelsängen. Lillebror febergnyr. Han gillar inte att Storebrors fot ligger där den ligger. Jag baxar på Storebror. Storebror börjar prata i sömnen. Helt obegripligt, men han har ett så nöjt leende. Gott, han drömmer något riktigt trevligt.


Lillebror ropar Storebrors namn. Hans lilla hand sträcker sig över sängen efter Storebrors men han når inte riktigt fram. Febersömnen vinner och han får ge upp. Jag öppnar fönstret och släpper in vintern i sovrummet.


Kollar nyheterna. Hemskt tråkigt. Går och stänger fönstret. Lillebror protesterar, jag öppnar igen. Letar efter något mammalyxigt. Vinet smakade inge vidare efter en vecka i kylen. Det får förpassas till en köttgryta eller nått. Det fick bli något väldigt onyttigt istället. Kallas undantag.


Inte mycket att göra mer än att krypa ner mellan Gulden. Lillebror är så varm, han blir skön att värma sig hos. Som ett element. Jag kommer att vakna flera gånger men det gör jag så gärna. Det är så gott med en liten sjuk. Och Lillebror tycker också att det är bra att vara sjuk, då får man ju vara ledig. Just det, det är mammas pojk!


Men om man frågar vad det bästa han vet är så svarar han: "Att vara frisk". Vad som är det värsta har han inget riktigt svar på.


Nu ska jag sätta tänderna i en ny bok     Tack Kära Vän!


Godnatt!


M.



Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se