Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av M. - 17 februari 2010 11:11



Jag vabbar idag. Storebror kan ju inte åka skridskor med den hemskehostan, nejnej. Lillebror klagar på halsont. Jag bestämde att vi stannar hemma och har kvalitetstid och vilar dom små halsarna.


Det som skulle vara en skön mysdag som urartade i ett riktigt praktbråk. Riktigt tokförbannad var jag. Barnen också. TV-spelsförbud i 12 dagar -alltså vi snackar riktig jävla sammandrabbning.


Nu är det bra igen men jag är skrovlig i halsen av gapskrik. Vi får nog dricka lite varm mjölk med honung alla tre...


Tillfälligt avbrott i flytet, alltså. Åh, ibland blir jag så trött på mig själv. Vad trodde jag, liksom? Jag är ju en vanlig människa med ett vanligt liv, inte nån jävla sköljmedelsreklam.

 

Vilket påminner mig om att jag måste tvätta snart...



M.



ANNONS
Av M. - 11 februari 2010 20:15





Denna Dag. Jag säger bara: Hej Då Denna Dag och Hej Då och Adjöss!


Detta hade kunnat bli ett lite kul blogginlägg. Men jag orkar inte vara rolig. Fast vem vet, kanske nån skrattar åt eländet? Kul för den, då. Kanske jag skrattar åt det på andra sidan tröttheten.


Dagen började klockan 06 med att jag satt på toa och satt fast. Jag är aldrig hård i magen. Jo, idag var jag det. Jag satt på toa och klämde och spelade spel på mobilen.


I tjugo minuter. Såsom en Äkta Make kan göra, ni vet ;)


När man då sitter där och klämmer går det ju inte att väcka Knattar. Så vi blev riktigt sena att komma iväg. Jag klädde på Dom Små i sängen under det att dom vaknade och sedan var det bara i overallerna och ut genom dörren med varsin flourtablett.


Det har varit bättre morgnar. Men okej, det har varit sämre också.


Helt vimmelkantiga av trötthet vinglade vi i alla fall till skola och dagis. Sen åkte jag till min kurs.


På lunchen åt vi dyr dagens. Men jag har bestämt att dessa torsdagar ska jag ha det bra och unna mig så det unnade jag mig. Jag unnade mig också lite väldoft för servitrisen tappade ett glas lättöl över mig. Men vafan, det kan ju hända den bäste! Om jag jämför mitt öde med fyraåringarna i Indien som hugger sten på byggena med hackor lika stora som dom själva och sover på trottoaren så kan jag liksom inte klaga, va? Det var soligt, maten var dyr och god, föreläsaren jättebra.


Seminariet på eftermiddagen var helt okej. Detta skulle ju kunna bli en helt okej dag.



Jag hade tur med bussen och kom nästan fram till skolan för att hämta Storebror. Då ringer Kära Gubben. Någon som skulle våga gissa vad Kära Gubben hade på hjärtat?


Alldeles riktigt.


Han blir kvar på jobbet.


Jag blir själv ikväll.


Vi missar informationsmötet om skolans framtida organisation.


Ett argt Kalle Ankamoln tronade upp över mitt huvud. Stressen kröp på.


Eftersom det inte är tillåtet att vara på skolans område då man är påverkad ville jag noga klargöra för personalen varför jag luktade öl. Jag förklarade att det var en spilld lättöl och bla bla.. Ja!!! Jag är helt neurotisk, jag veet. Sån är jag.


Sen till affären och handla, sen hämta Lillebror. Såg någon en stressad mamma som jagde på ungarna förut i eftermiddag? Det var nog mig ni såg.


Jag förklarade såklart jättenoga på dagis också. Ingen ska ju tro att jag frivilligt luktar alkohol. Viktigt, viktigt.


Med famnen full av extrakläder, teckningar, matkasse, handskar och hjälmar försökte jag mana min lilla trupp att gå ut från dagis och hem.


Då... Då börjar Storebror att sjunga!


"Lallalaaa, min mamma dricker öööl, Tralla, hon dricker öööl varje dag trallaaalaa!"

 

  


"Nu räcker det" väste jag mellan tänderna.


Ingen reaktion, sången fortsatte. Jag vet inte vem som hörde. Jag hade nu väldigt sjå att komma ut från dagis! Jag puttade barnen med knäna och ICA-kassen ut genom dörren.


(Jag vill bara förtydliga här... Alltså väldigt noga förtydliga att Storebror aldrig i sitt liv sett mig med en öl. Noga, noga att påpeka detta för er som läser)


Dagispersonal har ju hört allt, tänker ni. Jo, men Storebror är nästan 7 år. Det är skillnad. Och nästan all personal är ny och dom känner inte oss.


Väl ute i vintern. Lillebrors fina grej som han klippt och klistrat höll på att gå sönder på vägen hem. Lillebror grät. Jag var arg som ett bi på Storebror och skällde. Storebror grät. Med mig hem hade jag ett jävligt stort svart moln och två helt förtvivlade små Bröder. Tårarna sprutade. Jag osade.


Jävligt arg var jag.


Och trött.


Och besviken på att Gubben jobbar ikväll (jävligt besviken).


Luktade illa.


Jävla massa grejer i händerna.


Gråtsnoriga Små.


Alla hungriga.


Artikeln om barnen i Indien fanns inte kvar som motvikt i mina tankar.


Mina blomsterdroppar hade jag inte en tanke på.


Förtvivlad gråt, kaos och ilska.


Jaja...


Nu har vi ätit. Nu är vi vänner igen. På nått vis var det liksom slutbråkat och vi kramades. Jag samlade mig och lyckades komma ur det arga spinnet. Lillebrors fina pappersgrej är inte trasig, den var aldrig trasig? Inga sociala myndigheter har knackat på ännu.


Inte Gubben heller.


I morgon är en ny dag. En ledig dag. Sovmorgon. Sovmorgon i sköna sängar. Barnen i Indien skall vakna på sin trottoarkant till en ny arbetsdag. Jag ska inte gnälla över att jag måste springa skytteltrafik till tvättstugan med veckans alla nedkissade täcken och sängkläder. Jag ska vara jävligt tacksam och glad att jag kan göra det. Jag ska vara jävligt tacksam att jag har möjlighet att gå till ställen där dom välter ut öl på folk.


Åttiofem kronor för en dagens lunch. I Indien tjänar dom en femma i veckan på bygget, det räcker till några bananer.


Vem fan är jag att klaga?


M.


ANNONS
Av M. - 3 januari 2010 23:16



Jag: "Är du nöjd med livet?"

Han: "Ja..."

Jag: "Jomen, är du verkligen nöjd?"

Han: "Nä..."


Tystnad.


Vi får prata vidare en annan dag.


M.



Av M. - 3 januari 2010 14:54



Det hade blivit en läcka när rören frös. En Jobbare kom och lagade. Det var lite krångligt att komma åt. Det var kallt. Det såg ensamt ut. Jag och Grabbarna småpratade lite med honom och sa att det såg ju jobbigt ut. Då sa han att "En sak har jag lärt mig: Det finns ingenting som är enkelt."


Nä. Ibland är det så. Ingenting är enkelt. Just nu är det så. Allt är tungt och trögt. Krångligt. Nästintill ogenomförbart.



Det är inte enkelt att förhålla sig.

Det är inte enkelt att komma ihåg.

Det är inte enkelt att komma loss till affären.

Det är inte enkelt att sluta spela TV-spel.

Det är inte enkelt att ha en 7 år gammal dator.

Det är inte enkelt att ha en fransk bil på vintern.

Det är inte enkelt att spela spel när man är 4 år.

Det är inte enkelt att komma till tvättstugan.

Det är inte enkelt att komma ut över huvud taget.

Det är inte enkelt att koka soppa på en spik.

Det är inte enkelt att ha snöbollskrig i pudersnö.

Det är inte enkelt att komma upp på morgonen.

Det är heller inte enkelt att få sovmorgon.

Det är inte enkelt att få ut stickor ur små händer.

Det är inte enkelt att hinna med vännerna.

Det är inte enkelt att få ledigt från jobbet (morr...).

Det är inte enkelt att lyssna på mamman (alltså på mig).

Familjelogistik är svårt.

Det är inte enkelt att äta mjukglass på IKEA.

Det är inte enkelt när man har råkat äta upp sin glass fortare än brorsan.

Det är inte enkelt när det är kallt ute.

Det är inte enkelt när det är för varmt i bilen.

Det är inte enkelt när det blir kallt i bilen.

Det är inte enkelt att sitta i bilen.

Det är inte enkelt att vänta, vänta, vänta.

Det är inte enkelt att blogga med en seeeeg dator.

Det är inte enkelt att be en mörbultad Gubbe om hjälp hemma.

Det är inte enkelt att hitta diverse pyttesmå saker som har kommit bort.

Det är verkligen inte enkelt att få sin vilja igenom.


Nä, det är inte så lätt.


M.



Av M. - 16 december 2009 21:00



Här är stadens gnällbälte. Klagomuren. Ikväll tog jag med mig kameran till tvättstugan för att dokumentera lite. Jag tycker faktiskt att detta är roligt. Kanske inte så kul om man bryter ett ben eller nått och missar att hämta sin tvätt, men än så länge fnissar jag förtjust åt tonen vi har i vår förening  


     


Först tänkte jag att det kanske kostar 500 kronor att kalla på låssmeden. Men så står det längre ner att föreningen har huvudnyckel. Eller är det alla låsbyten som finansieras såhär? Vad jag vet har inget lås bytts ut så länge vi har bott här, så det är nog inge megaproblem, direkt...


Ibland skriver vi skojiga meddelanden till varandra på torktumlelistan: "Tack du idiot som slängde ut våra kläder på bokad tid INNAN de va torra Tack så jävla mycket"


  


En riktig klassikerlapp... Jag ser framför mig en förbannad granne som tror sig ha bokat torktumlaren och som hivar ut den andre idiotgrannens tvätt och när denne kommer ner och ser förödelsen så blir denne tokförbannad på idiotgranne nummer 1.


Antagligen har nån idiot (stackare) tagit fel på datum eller nått.


Det gäller att se upp när man ska tvätta!


Aproposito, ett par av mina favvosajter:

Tjuvtittat

Arga lappen


M.





Av M. - 14 december 2009 08:37



Jag tycker att hotellkorridorer är läbbiga.


Dom är ofta långa. Konstigt ljus. Dämpande heltäckningsmatta. Hissdörrar öppnas, stängs. Inte en människa så långt ögat kan nå, är det några hotellgäster innanför dörrarna? Någon i hissen?


Varje gång jag kommer in i hotellrummet andas jag ut.


  

Här bodde vi allra längst bort i korridoren.

 

 

Vi hade inte bokat några hotell utan vi letade allt eftersom vi behövde bo. Vi bodde lite olika -ibland snajsigt, ibland enkelt. Här är axplock från våra utsikter från hotellfönstren:


  

Resorten

 


  

På pålarna ovan bajskorvarna

 


  

Bangkok




Första natten i Bangkok bodde vi billigt (typ 80-90 svenska kronor för oss alla fyra). Här bland alla speglarna har måhanda några möten skett?

  


Vi sov gott (för det mesta).    




M.



Av M. - 7 december 2009 15:37

Sista stoppet nu. Om nagra dagar aker vi hem.


Vi summerar. Pa natt vis har det blivit bra hela tiden. Inga incidenter. Ingen har varit sjuk.


Peppar, peppar...


Vi har varit nojda med alla platser vi varit pa, alla har haft sin charm. Vi har varit nojda med alla boenden. Antingen har det varit himla fint eller sa har det varit himla billigt.


Igar var vi i en liten stad dar vi var nastan enda turisterna. Det var en skon paus efter Pattaya! Vi bodde mycket enkelt och kopte billiga julklappar till barnen pa marknaden. Vi fann en lekplats (vi har inte funnit sa manga lekplatser har) och barnen lekte med thailandska ungar. Hotellet vi badde pa stod pa palar ute i vattnet. Det var riktigt skabbigt men det finns ju en charm med det ocksa. I vattnet under balkongen simmade fiskarna helt ogenerat bland bajskorvarna som vi hotellgaster spolat ut i toaletten. For en 6-aring och en 4-aring ar ju det en kul grej    


Men nu ar vi i civiliserade Bangkok och letar prisvart hotell med pool. Har ar det sa kass luft att man knappast blir solbrand, sags det. Utanfor hotellentren dar vi bor inatt sitter den trevligaste tiggaren som jag mott! Han branner av ett vackert leende som ser riktigt akta ut nar vi kommer ut och gar in. Han skojar pa thai (jag forstar inte men det later som han skojar och nojsar nar han pratar). Jag ger en peng varje gang jag gar forbi.


Tank, att han orkar sprida gladje! Jag tycker att han ar en marklig manniska. Nar vi flyttar harifran skall jag ge en extra slant, ett leende och be en bon for honom.


M.



Av M. - 5 december 2009 16:28



Har finns en uppsjo forsaljare. Man behover inte sakna nanting. Har kan man bland allt annat kopa en liten bur med faglar i. Vad man ska med dom? Jo, man slapper ut dom ur buren.


  


Mysko.


Idiotiskt.


M.



Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se