Inlägg publicerade under kategorin det var då

Av M. - 15 april 2009 23:06



Ibland tänker jag på tårarna. Jag tänker på era tårar. Jag tänker på hur jag lämnade er i tårar. I högar av förtvivlan.


Jag hade kontrollen just då. Just i dom ögonblicken när ni inte visste ut eller in, bara grät och bönade och bad. Då, när jag gick -då tyckte jag att jag hade kontrollen.


Jag gick. Tyckte att ni kunde ha det. Ni hade plågat mig... Varsågoda!


Nu skulle ni få dra åt helvete med er smärta och vad fan brydde jag mig? Jag gick. Jag stod på mig. Jag stod upp. Ni låg och vred er och jag fick sista ordet. Jag tog det sista ordet och gick innan ni hann svara.


Ni sa att ni älskade mig. Ni grät det, skrek det, skrev det. Och det var när jag inte stannade för att lyssna på er kärlek som jag tyckte att jag vann. Det var skönt att äntligen vinna.


Er kärlek var inte mitt problem.


Jag gick, jag måste. Jag gick och gick och gick. I flera och många år gick jag åt andra hållet. Nu är jag här. Jag går ännu, jag går ifrån minnena av er. Det funkar väl så länge benen bär.


M.



ANNONS
Av M. - 6 februari 2009 22:57



Jag minns när jag var liten. Jag och mamma satt alldeles tysta i kvällsmörkret och spelade in på kassettband. Sen lyssnade vi på bandet och då kunde vi höra andarna ropa genom bruset.


Detta är det minne som dyker upp direkt när jag tänker att jag skall försöka minnas något bra från min barndom.


M.



ANNONS
Av M. - 18 december 2008 12:43



En sak som jag inte blir klok på är: Varför frågade ingen?


Vad fan var dom rädda för? Dom vuxna... Varför frågade ingen mig typ hur jag mådde eller så? Vem som helst hade kunnat ta mig åt sidan och fråga. När jag var med mamma på akuten då hon magpumpades. När jag var med på psykakuten och satt där i väntrummet med henne. Jag var ett barn, jag var inte farlig! Men ingen pratade med mig.


Jag har inte kommit över det där. Jag är fortfarande, efter alla år, så arg på alla handlingsförlamade vuxna. Jag ville bara bli sedd. Bekräftad. Kanske hade det räckt! Grrrr... Jag vill aldrig vara en sån vuxen! Inget barn ska febrilt söka min blick!


M.



Av M. - 18 september 2008 22:31



Nu är det tungt.


Egentligen har jag haft det på känn länge, jag visste att detta kommer någon dag. Men idag blev det tydligt för mig och går inte att vifta bort längre.


Idag såg jag mamma stå framför mig. Berusad och utan fotfäste i livet knycklade hon in en bit blodpudding i munnen. Hon blängde på mig som hon brukade göra. Försökte se överlägsen ut mitt i allt. Sen skred hon ut ur rummet lite lätt bakåtlutad av ruset.


Det var inte hon. Mamma har varit död i 14 år. Men det var väldigt likt. Och mina känslor var ganska lika.


Jag är väldigt trött och ledsen och jag har inte riktigt klart för mig vart i helvete jag ska vända mig med detta.


Eller så gör jag som jag brukar; borstar av mig det värsta dammet, tar 2 Panodil och kör på.


M.



Presentation

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2011
>>>

Bloggeria

Bloggar i dvala

Länkeria

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Förra, förrförra och förrförrförra året

Sök i bloggen

RSS

Följ bloggen

Följ BLOGG med Blogkeen
Följ BLOGG med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se