Senaste inläggen

:)

Av M. - 12 juni 2009 14:09



Vet inte vem av oss som är stoltast...


M.

ANNONS
Av M. - 12 juni 2009 07:49



Gubben har tvättat och jag har hämtat tvätten från tvättstugan. Han sitter vid datorn och drömmer om någonting. Då kommer jag in med tvättkorgen och vill göra ett litet förtydligande. I följande scen står jag i hallen och Gubben sitter vid datorn. Han släpper den inte med blicken under hela tiden. Klockan på väggen är halv 10 på kvällen.

 

Jag: ”Jo, jag skulle vilja förklara en grej… Vet du varför jag tjatar om att jag vill att du vränger strumporna innan du lägger dom i tvättkorgen?”

 

Han: ”Mmmm…”

 

”Dom blir inte rena. Kolla här.”

 

”Jamen, du sa ju att jag skulle tvätta i 40 grader, ursäkta mig då.”

 

”Men du, jag menar inte SÅ. Jag vill bara förklara varför jag vill att du vränger strumporna när jag ska tvätta. Detta är varför. Dom blir inte rena. Det var bara det.”

 

”Fan, vad du håller på, jag har hört det nu!”


"Ja, du kanske hör. Men du lyssnar inte. Jag pratar ju inte om det du svarar på."


"Vad ska jag svara, då? Duger det inte vad jag svarar?"

 

”Men du svarar ju på nått annat. Du har ju inte hört, du tror ju att jag pratar om hur DU har tvättat! Det gör jag inte, jag pratar om varför jag vill att du ska vränga strumporna för att underlätta för mig när JAG ska tvätta.”

 

”Jag har hört det!”

 

”Men du lyssnar fortfarande inte. Du svarar ju på vad du TROR att jag säger. Kan du inte bara lyssna och svara på det jag VERKLIGEN säger?”

 

”Men jag svarar ju! Herreguuud!”

 

”Nej, du svarar inte. Du svarar på nått annat. Du tittar inte ens på mig.”

 

”Men snälla, jag pratar ju om dom jävla strumporna! Vafan är det med dig?”

 

”Men jag pratar ju inte om hur du har tvättat! Du behöver inte försvara dig. Jag ville bara visa dig varför jag vill att du ska vränga strumporna. Du behöver inte titta, strunt i det.”

 

”Men vafan, lägg strumporna i tvättkorgen igen, då!”

 

”Det har jag gjort. Jag går ut nu. Hejdå.”

 

”Nu får la du ta och ge dig, gud vad du håller på! Inget jag gör blir visst bra.”

 

Han tar sin tekopp och går till TV:n. Jag går ut.

 

Tja, det var då jag gick på den där gråtpromenaden. En helt misslyckad promenad för jag hade glömt min plånbok och kunde inte köpa godis.

 

M.

  

ANNONS
Av M. - 10 juni 2009 00:41



Jag såg en intervju med Ann Heberlein ikväll. Av hela intervjun var det en sak som fastnade hos mig. Det var kanske inget nytt, egentligen. Men orden kom ut där. Ord som jag aldrig har tänkt. Bara haft en känsla av dom.


Hon sa att hon kände sig rädd att berätta för människor att hon inte är lycklig.


Jag hade gått på gråtpromenad i regnet. Jag gick och grät och jag var arg och hatade. Sen tänkte jag att jag behöver ju inte skriva om det i bloggen. Det är liksom onödigt. Ännu onödigare att skriva varför.


Så kom jag hem och såg intervjun med Heberlein. Hon har faktiskt berättat för alla som vill läsa. Trots att hon kände sig rädd.


Nu är det en viss nyansskillnad mellan mig och Heberlein (jag är bara normalsur och normalledsen). Men vad jag ville säga var att jag tycker att det är svårt att fläka upp den ledsna och arga sidan av mig. Och när jag inte är på poppitopp är det följdaktligen liiite trögt att blogga.


Jag är inte så modig.


Sen vill jag ju inte tråka ut er.


M.



Av M. - 28 maj 2009 07:50



Klockan är nästan 01 på natten. Gubben har just gått för att åka till jobbet. Puss och kram! Hejdå!


Jag spejar ut genom persiennen, bilen backar ut från parkeringen, kör iväg på gatan... Nu, så! Jag går raka vägen till Storebrors våningssäng och baxar ner honom med stor möda. 25 kilo. Jag bär in honom till min säng. Han är sovtung. Jag lägger honom på ena kanten, han gillar att ligga på kanten.


Sen går jag tillbaka till barnens rum och hämtar 15 kilo till. Jag lägger barnen någorlunda tillrätta.


Nu ska fem kuddar fördelas rättvist. Alla ska ha täcke. Jag knuffar omkring dom sovande bröderna så att jag också ska få plats, jag liksom bäddar med barnen. Jag drar i täckena så att jag också har. Har alla täcken? Kuddar? Har alla plats? Sådärja! Nu ska jag nog kunna sova gott inatt!


Jättegott. Extra gott. Gud, så gott!


Klockan är 01.13 sista gången jag tittar. Det sövande ljudet av snusande barn fyller rummet och vaggar mamman till ro.


M.



Av M. - 19 maj 2009 18:41



Jag låter lampan snabbt lysa på en situation som är talande för när vi är på landet:


Jag: "Vart ska du?"

Han: "Jag ska på dass."

Jag: "Åh, vad lyxigt... Fan va skönt att få baja varje dag... Du har det bra, du."


Och sen vågade Gubben min inte gå på dass utan bytte denna aktivitet mot att tömma dasset istället.


Detta var alltså ett par timmar innan min fulgråt. Nänä, jag påstår inte att det är lätt att vara gift med mig...


M.



Av M. - 5 maj 2009 23:14



Idag hade jag egentid med Lillebror. Vi hade planterat tomat och murgröna och han hade just färdigställt en jättetillbringare med geggamojja. Det blåste. Kallt. Jag frös, ville in.


"Nä, nu fryser jag. Jag vill gå in."

"Men jag kan krama dig."


Han kom emot mig med öppen famn. Och den stunden, den som jag längtat så länge efter... Den var plötsligt hos mig. Den långa kramen.


Hur länge satt vi där? 10 minuter? En kvart?


Jag nojsade och skrattade. Lillebror bad mig sluta. "Tyst med dig, mamma!" Jag bet ihop och var tyst. Han var tyst. Minuterna gick. Där satt vi i sandlådan, bara han och jag i det blåsiga solskenet och kramades.


Jag minns inte när jag fick kramas så länge. Nånsin? Men jag vet att jag har längtat. Länge, länge.


Tack, Liten. Tack Du Lilla för en stor liten stund.


M.



Av M. - 5 maj 2009 07:55



Jag öppnade tidningen nyss. "Höjd beredskap mot influensa. Smittbärare ska hållas avskilda från allmänheten"


Då tänker mitt trötta huvud: "Åh, det låter ju underbart! Tänk, att få avskiljas sådär... Ha influensa och få vara ifred."


Önska kostar ju ingenting... Nu ska jag genast läsa in mig på symtomen ;)


M.



Av M. - 3 maj 2009 19:56



Tänk om man hade all energi som gick att uppbringa. Tänk om man hade självförtroendet att helt och hållet vara bara sig själv och inget, inget annat. Tänk... Tänk om man hade förmågan att verkligen underhålla och göra människor glada och varma inombords. Tänk, om man dessutom kunde sjunga röven av dom...


Jag kan bara rekommendera alla att kolla på denne man innan han slutar, dör eller blir gaggig. Bara för att man blir så glad av det. Han är fortfarande bra!


M.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se