Senaste inläggen

Av M. - 23 april 2010 09:46


M. gillar!

 


M.



ANNONS
Av M. - 17 april 2010 17:57


  

Nu har jag varit till för andra i dagar i sträck. Både för de mina och för andra småfolk.

 

Jag har klarat mig intill nu.


Men snart blir jag desperat efter att få ta ledigt från mammaansvaret! Jag vill inte ha förstavakten längre!


Och Gubben? Han bemödar sig inte ens med att tala om hur länge han tänker vara borta. Och, ja! Jag har frågat. Flera gånger. Jag har varit väldigt tydlig. Men han är också tydlig i det att han helt enkelt inte svarar.


Nu har jag slutat fråga. Det är på gränsen till förnedrande att fråga igen och igen och igen. Liksom needy, om ni fattar...


Senaste samtalet med Husbonn i eftermiddags. Jag fick nytt hopp om besked -men ack, vad jag bedrog mig:


"Hej! Det är jag."

"Hellu, älskling! Hur går det för er i stugan?"

"Ja, nu ska vi äta och sen ska vi gå till det andra huset och kolla läget."

"Jaha?"

"Ja."

"Okej. Ni ska alltså äta nu?"

"Just det."

"Och sen ska ni gå till det andra huset?"

"Ja, när vi har ätit."

"Jaha. Vad bra, då vet jag det."

"Mmmm..."

"Du... Jag har 5 barn vid bordet, jag får nog lägga på. Vad det nått du ville?"

"Nä, det var bara det."

"Okej, hej då. Puss."

"Puss."


Jag märker jag väl om det kommer in nån vuxen människa här nån gång.


M.


ANNONS
Av M. - 13 mars 2010 22:15



Med yra menas den yra som är när små, små människor springer omkring som små yra. Små människor som leker med saker som snurrar, flyger och landar på mammans huvud eller tekopp. Saker som låter som lasergevär. Saker som går sönder och måste räddas med starkt klister.


Mitt i yran sitter en mamma och kollar på Melodifestivalen. Mamman har förberett både sig själv och familjen genom att köpa låtarna, spela låtarna, förklara, förbereda.


"EMD är inte med i år. Det var förra gången. Hör här, denna låten är bra! Den gillar jag. Nej, EMD är inte med. Nej, det är bara svenska låtar. Eller, jag menar; svenska artister som sjunger. Nej, EMD vann inte, men dom var med. Nej, jag vet inte vilken låt som vinner nu. Vi får se, sätt er här! Oj, vad den snurrar! Oj, vad den snurrar! Oj, vad fint! Akta, nu landade den nästan i teet."


I år brydde jag mig inte om att tvinga familjen att sitta i den gula soffan titta med mig. Det är för mycket jobb.


Små nakenfisar sprang omkring mig i soffan och jagade flygande saker. Den stora, stora nakenfisen gjorde ett gästspel i vardagsrummet och vickade på höftena så att alla grannar kunde få se en naken karl som juckar. Hoppas, hoppas att alla vi känner tittade stint på Melodifestivalen...


Hursomhelst.


Någon tryckte visst på en knapp? Rätt vad det var så satt jag där. Jag satt där i soffan med ett litet varmt huvud i knät som bara blev tyngre och tyngre. Sen kom en liten till och kröp upp på andra sidan. Mitt i den rafflande omröstningen somnade alla Killarna. Ingen var visst intresserad av vem som vann...


Och det är klart... Om man har dansat järnet till melodifestivallåtar ett helt långt kalas kanske man är lite mätt.


Och lite trött.


Kvällar som den här får denna Mamma klara sig liksom utan sin familjs närvaro, jag får ha min egen lilla fest. Med en kopp svalnat te som lever farligt. Med livet som virvlar omkring mig som om saker som Melodifestival inte fanns. Och sen helt plötsligt små susningar i soffan och stora snarkningar från sovrummet.


M. -som hemskt gärna skulle vilja veta var den där magiska sovknappen sitter...



Av M. - 26 februari 2010 22:12



Gubben kom hem för att åka till jobbet snart igen. Den mannen ser man inte mycket av om man inte jobbar på hans jobb. Han får dollartecken i ögonen när telefonen ringer. Han gillar stålar.


Jag skickade med två påsar tvätt. För när han jobbar precis heeela tiden kan jag ju inte tvätta (inte utan att dom små får psykbryt på att gå upp och ner i tvättstugan, i alla fall). Han får tvätta på jobbet. Snacka om dubbelarbete -ta med sig tvätten på jourutryckning.


Han klagar inte. Det är väldigt, väldigt sällan som jag hör honom beklaga sig över någonting alls.


Här i kvällen är bara jag och Såna Som Sover.


Såna Som Sover ligger i dubbelsängen. Lillebror febergnyr. Han gillar inte att Storebrors fot ligger där den ligger. Jag baxar på Storebror. Storebror börjar prata i sömnen. Helt obegripligt, men han har ett så nöjt leende. Gott, han drömmer något riktigt trevligt.


Lillebror ropar Storebrors namn. Hans lilla hand sträcker sig över sängen efter Storebrors men han når inte riktigt fram. Febersömnen vinner och han får ge upp. Jag öppnar fönstret och släpper in vintern i sovrummet.


Kollar nyheterna. Hemskt tråkigt. Går och stänger fönstret. Lillebror protesterar, jag öppnar igen. Letar efter något mammalyxigt. Vinet smakade inge vidare efter en vecka i kylen. Det får förpassas till en köttgryta eller nått. Det fick bli något väldigt onyttigt istället. Kallas undantag.


Inte mycket att göra mer än att krypa ner mellan Gulden. Lillebror är så varm, han blir skön att värma sig hos. Som ett element. Jag kommer att vakna flera gånger men det gör jag så gärna. Det är så gott med en liten sjuk. Och Lillebror tycker också att det är bra att vara sjuk, då får man ju vara ledig. Just det, det är mammas pojk!


Men om man frågar vad det bästa han vet är så svarar han: "Att vara frisk". Vad som är det värsta har han inget riktigt svar på.


Nu ska jag sätta tänderna i en ny bok     Tack Kära Vän!


Godnatt!


M.



Av M. - 17 februari 2010 11:11



Jag vabbar idag. Storebror kan ju inte åka skridskor med den hemskehostan, nejnej. Lillebror klagar på halsont. Jag bestämde att vi stannar hemma och har kvalitetstid och vilar dom små halsarna.


Det som skulle vara en skön mysdag som urartade i ett riktigt praktbråk. Riktigt tokförbannad var jag. Barnen också. TV-spelsförbud i 12 dagar -alltså vi snackar riktig jävla sammandrabbning.


Nu är det bra igen men jag är skrovlig i halsen av gapskrik. Vi får nog dricka lite varm mjölk med honung alla tre...


Tillfälligt avbrott i flytet, alltså. Åh, ibland blir jag så trött på mig själv. Vad trodde jag, liksom? Jag är ju en vanlig människa med ett vanligt liv, inte nån jävla sköljmedelsreklam.

 

Vilket påminner mig om att jag måste tvätta snart...



M.



Av M. - 11 februari 2010 20:15





Denna Dag. Jag säger bara: Hej Då Denna Dag och Hej Då och Adjöss!


Detta hade kunnat bli ett lite kul blogginlägg. Men jag orkar inte vara rolig. Fast vem vet, kanske nån skrattar åt eländet? Kul för den, då. Kanske jag skrattar åt det på andra sidan tröttheten.


Dagen började klockan 06 med att jag satt på toa och satt fast. Jag är aldrig hård i magen. Jo, idag var jag det. Jag satt på toa och klämde och spelade spel på mobilen.


I tjugo minuter. Såsom en Äkta Make kan göra, ni vet ;)


När man då sitter där och klämmer går det ju inte att väcka Knattar. Så vi blev riktigt sena att komma iväg. Jag klädde på Dom Små i sängen under det att dom vaknade och sedan var det bara i overallerna och ut genom dörren med varsin flourtablett.


Det har varit bättre morgnar. Men okej, det har varit sämre också.


Helt vimmelkantiga av trötthet vinglade vi i alla fall till skola och dagis. Sen åkte jag till min kurs.


På lunchen åt vi dyr dagens. Men jag har bestämt att dessa torsdagar ska jag ha det bra och unna mig så det unnade jag mig. Jag unnade mig också lite väldoft för servitrisen tappade ett glas lättöl över mig. Men vafan, det kan ju hända den bäste! Om jag jämför mitt öde med fyraåringarna i Indien som hugger sten på byggena med hackor lika stora som dom själva och sover på trottoaren så kan jag liksom inte klaga, va? Det var soligt, maten var dyr och god, föreläsaren jättebra.


Seminariet på eftermiddagen var helt okej. Detta skulle ju kunna bli en helt okej dag.



Jag hade tur med bussen och kom nästan fram till skolan för att hämta Storebror. Då ringer Kära Gubben. Någon som skulle våga gissa vad Kära Gubben hade på hjärtat?


Alldeles riktigt.


Han blir kvar på jobbet.


Jag blir själv ikväll.


Vi missar informationsmötet om skolans framtida organisation.


Ett argt Kalle Ankamoln tronade upp över mitt huvud. Stressen kröp på.


Eftersom det inte är tillåtet att vara på skolans område då man är påverkad ville jag noga klargöra för personalen varför jag luktade öl. Jag förklarade att det var en spilld lättöl och bla bla.. Ja!!! Jag är helt neurotisk, jag veet. Sån är jag.


Sen till affären och handla, sen hämta Lillebror. Såg någon en stressad mamma som jagde på ungarna förut i eftermiddag? Det var nog mig ni såg.


Jag förklarade såklart jättenoga på dagis också. Ingen ska ju tro att jag frivilligt luktar alkohol. Viktigt, viktigt.


Med famnen full av extrakläder, teckningar, matkasse, handskar och hjälmar försökte jag mana min lilla trupp att gå ut från dagis och hem.


Då... Då börjar Storebror att sjunga!


"Lallalaaa, min mamma dricker öööl, Tralla, hon dricker öööl varje dag trallaaalaa!"

 

  


"Nu räcker det" väste jag mellan tänderna.


Ingen reaktion, sången fortsatte. Jag vet inte vem som hörde. Jag hade nu väldigt sjå att komma ut från dagis! Jag puttade barnen med knäna och ICA-kassen ut genom dörren.


(Jag vill bara förtydliga här... Alltså väldigt noga förtydliga att Storebror aldrig i sitt liv sett mig med en öl. Noga, noga att påpeka detta för er som läser)


Dagispersonal har ju hört allt, tänker ni. Jo, men Storebror är nästan 7 år. Det är skillnad. Och nästan all personal är ny och dom känner inte oss.


Väl ute i vintern. Lillebrors fina grej som han klippt och klistrat höll på att gå sönder på vägen hem. Lillebror grät. Jag var arg som ett bi på Storebror och skällde. Storebror grät. Med mig hem hade jag ett jävligt stort svart moln och två helt förtvivlade små Bröder. Tårarna sprutade. Jag osade.


Jävligt arg var jag.


Och trött.


Och besviken på att Gubben jobbar ikväll (jävligt besviken).


Luktade illa.


Jävla massa grejer i händerna.


Gråtsnoriga Små.


Alla hungriga.


Artikeln om barnen i Indien fanns inte kvar som motvikt i mina tankar.


Mina blomsterdroppar hade jag inte en tanke på.


Förtvivlad gråt, kaos och ilska.


Jaja...


Nu har vi ätit. Nu är vi vänner igen. På nått vis var det liksom slutbråkat och vi kramades. Jag samlade mig och lyckades komma ur det arga spinnet. Lillebrors fina pappersgrej är inte trasig, den var aldrig trasig? Inga sociala myndigheter har knackat på ännu.


Inte Gubben heller.


I morgon är en ny dag. En ledig dag. Sovmorgon. Sovmorgon i sköna sängar. Barnen i Indien skall vakna på sin trottoarkant till en ny arbetsdag. Jag ska inte gnälla över att jag måste springa skytteltrafik till tvättstugan med veckans alla nedkissade täcken och sängkläder. Jag ska vara jävligt tacksam och glad att jag kan göra det. Jag ska vara jävligt tacksam att jag har möjlighet att gå till ställen där dom välter ut öl på folk.


Åttiofem kronor för en dagens lunch. I Indien tjänar dom en femma i veckan på bygget, det räcker till några bananer.


Vem fan är jag att klaga?


M.


Av M. - 17 januari 2010 16:51



Detta är en idé som jag fick i nån tidning för längesen. Nu har jag äntligen gjort slag i saken och ställt värmeljus i  rivjärnet.


  


Rivjärnet blir i sig varmt. Som ett extra element. Fiffigt, va?


M.



Av M. - 9 januari 2010 11:44



Dagens husmorstips!


När ni ska skiva champinjoner så gör ni väl det i äggskäraren?


  



M.



Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se