Senaste inläggen

Av M. - 20 juli 2009 18:39

Dessa underbara små skitiga sommarfötter... Jag vill aldrig ha rena barn igen.

ANNONS
Av M. - 11 juli 2009 11:45



... detta tyckte jag var himla skojigt!


M.



ANNONS
Av M. - 5 juli 2009 23:09



Jag rotar och sorterar bland gamla grejer och inte minst massa papper. Hittade bland annat detta ikväll -en grej som jag sparat i alla år:


Credo.

"The truth is that life is hard and dangerous;

that he who seeks his own happiness does not find it;

that he who is weak must suffer;

that he who demands love will be disappointed;

that he who is greedy will not be fed;

that he who seeks peace will find strife;

that truth is only for the brave;

that joy is only for him who does not fear to be alone;

that life is only for the one who is not afraid to die."

Joyce Cary


Men herreguuud, vilket jävla skitsnack! Snacka om att stapla floskler på varann, haha! Jag är så glad att det var längesen jag sparade såna här dumheter.


Bränn, bränn!


M.



Av M. - 5 juli 2009 19:57



Gubben (han den underbara) spacklar och spacklar och spacklar. Jag sitter här och låtsas att jag kollar på tapeter.


Jag har det bra.


M.



Av M. - 3 juli 2009 00:07



Allra käraste Gubben min kom med fotbad och fotfil och tandborste och sen tog han Lillebror på toa och sen satte han min tandborste på laddning.


Jag har nämligen ont i foten. Igen. Fast i höger fot. Har trampat på nått vasst skit -igår eller i förrgår? Minns inte så noga... Sen hann jag i alla fall inte titta och sen tänkte jag inte på det och nu har jag ont som fan, skitont och haltar ikväll. Nu får väl min kära C rysningar men jag tror inte att jag har nått glas däri, C! Jag har kollat rätt noga. Nu har jag fotbadat och filat bort hård hud så att det ska kunna läka.


Nog om det. Gubben var jättesnäll ikväll och sprang och passade upp på mig fast han egentligen bara ville gå i säng. Under tiden hann vi med ett litet microsamtal...


Jag: "Vi borde prata om hur vi ska göra på semestern."

Gubben: "Mmmmm... Jag tänkte att vi skulle kunna gå på Liseberg på tisdag."

"Jovisst, bara jag kan gå då."

"Vad menar du, kan du kanske inte gå?"

"Jag har ju ont i foten."

"Jaha..."


M.



Av M. - 1 juli 2009 18:06



Jag skulle säga upp dagstidningen. Det gick väl sådär till en början, kan man säga. Först har tidningen ingen information på hemsidan. Där finns bara info om hur man gör om man vill ha tidningen. Ja, se det var ju klurigt av dom! Sen beklagar dom att dom tyvärr inte kan svara på mail. Fiffigt!


Envis som synden mailade jag flera gånger. Såhär skrev jag sista gången:


**************** **************** ****************

Hej!

Detta är 4e mailet jag skickar i ärendet! Jag vill gärna säga upp prenumerationen på tidningen nu. Finner ingen info på hemsidan om detta. Nu vill jag veta. Hur? Om det räcker med detta mail så ber jag att härmed få säga upp min prenumeration av tidningen. Jag tackar för denna tid och kanske kommer jag tillbaka som prenumerant men just nu hinner jag inte läsa tidningen. Om det är något problem, till exempel om det inte går att säga upp sin prenumeration på detta sätt så vill jag gärna få veta det så att jag kan säga upp min prenumeration snarast.

Vänliga hälsningar, M.

**************** **************** ****************


Inget svar. Kompakt tystnad. Veckorna gick och tidningen kom troget varje morgon.


Okej, kvinnan med telefonfobi (jag) måste ringa tidningen. Jag laddade som fan. Ringde. Telefonkö. Låååång telefonkö. 45 minuter, kanske? Tur att man är envis, envis, envis. Tillslut svarade dock en kille.


Jag: "Jo, jag skulle vilja säga upp min tidning.

"Killen: "Ojdå, det var ju tråkigt, jahaja."

"Just det."

"Ursäkta, men jag måste fråga varför... Jag ser ju att du har varit prenumerant länge."

"Just det."

"Varför vill du sluta, då?"

"Jo, jag hinner inte läsa den. Detta vållar problem i mitt äktenskap, för Gubben lusläser tidningen på toa och jag hinner för fan inte ens skita eller kolla vädret ibland. Det blir en del bråk."


"Nu kunde jag riktigt höra hur killen på prenumerationsavdelningen skruvade sig.


"Öh... Jaha... Hrrrm..."

"Om han vill läsa tidningen kan han faktiskt betala den själv. Jag tänker inte göra det."

"Jamen, vet du vad?" -Killens röst fylldes med nytt hopp. "Det är en enkel sak att bara föra över prenumerationen på din man."

"Ja, kanske det. Men om han vill ha tidningen får han göra ett aktivt val. Han får ringa er själv. Nu vill jag säga upp min prenumeration."

"Okej, om du vill det så."


Killen bytte samtalsämne. "När du ringde hit, hur länge fick du vänta då? Vi har haft problem idag."


Just precis då tutade det i örat, det bröts. Först undrade jag om jag skulle ringa upp igen för att svara på frågan, man vill ju inte vara ohövlig. Men min självbevarelsedrift tog över och jag nöjde mig med att nu ha sagt upp min prenumeration.


M.



Av M. - 15 juni 2009 12:21



Vi hängde lite i sandlådan, jag och knattarna. Storebror lekte blötlek vid vattenspridaren, Lillebror samlade grus. Sol, vind, vatten och grus. Härligt :)


Då kommer andra barn. Vi känner dom ganska väl, vill jag påstå. Lillasyster A går på samma dagis. Goa ungar, trevlig familj. Med sig har dom en kusin. Deras mamma går hem för att fixa fika, barnen stannar i sandlådan med sin morfar.


Barnens morfar säger till Storebror: "Din tröja är för stor."

Storebror: "Det är den inte alls."

Morfadern: "Det är den visst, ärmarna är för långa."


Morfadern igen: "Du har alldeles blöta byxor."


Jag kan hålla med om fakta: Tröjan är för stor och byxorna var blöta. Men hallå? Vaddåda?


Barnen leker. Storebror härjar vid vattenspridaren, Lillebror samlar grus och dom andra barnen leker i rutchkanan. En mormor uppenbarar sig. Hennes uppsyn är, om möjligt, ännu bistrare än morfaderns. Dom flyttar sig till bänkarna och borden och inväntar fikan.


Efter en liten stund kommer Storebror till mig. Han är ledsen. Han sitter dyblöt i mitt knä och kramar mig hårt. Han gråter lite.


"Vad har hänt?"

"Jag får inte leka med dom."

"Jaså, har A sagt det?"

Storebror skakar på huvudet.

"Vem sa att du inte får leka?"

Storebror svarar inte.

"Var det en av dom vuxna?"

Storebror nickar.

"Var det tanten?"

"Hon sa att A ska leka med sin kusin."


A och kusinen leker. Jag försöker muntra upp Storebror att leka. Kanske leka med As storebror? Det går inte så bra, Storebror drar sig undan, han vill bara gå hem. Jaja, det är ändå dags att gå hem och äta.


Innan vi går in så måste jag bara fråga. Måste markera... Jag måste... Jag måste visa Storebror att jag står på hans sida!


Jag, den konflikträdda, tar mod till mig. Jag tar Storebror i famnen och går fram.


"Ursäkta, men jag måste fråga... Sa du att Storebror inte fick vara med och leka?"

"Nä... Verkligen inte."

"Han kom till mig och sa att du hade sagt att A skulle leka med sin kusin."

"Nä. Dom leker väl här tillsammans. Jag sa bara att A skulle leka med sin kusin."

"Okej. Men Storebror uppfattade som att han inte fick vara med då."

"Vi satte oss här för vi ska fika sen, förstår du."

"Nej, jag pratar inte om det, jag frågar bara vad du sa. Storebror trodde att han inte fick vara med. Det var ju synd, tycker jag."

"Alla kan väl leka tillsammans i sandlådan."

"Bra, jag ville ändå fråga. Det måste jag ju."


Märk att denna mormor inte mött min blick under hela samtalet. Hon stirrar rakt fram på morfadern. Hon gillade nog inte att bli frontad med det hon sagt. Jag tror att hon skämdes. Jag vill tro det, i alla fall.


Sen gick vi in. Jag frambringade allt mitt sista kvitter och kvittrade hejdå till barnen i lådan. Det är ju bara glada, goa ungar i en sandlåda.


Men jag darrade. Fan, vad jag darrade. Så jävla arg. Hemska morföräldrar, hu!


M.



Av M. - 13 juni 2009 21:31



Jag har inte ens tid att vara irriterad eller deppig.


Jag tror jag håller på att stressa sönder mig.


Men vet ni? Jag har köpt en spikmatta! Yohooo! Det behövde jag, va? Men hallå? Var det inte meningen att man ska ligga på den och sms:a? -bäst att passa på när man har en stund, tyckte jag...


Skrev just ett sms till min kära vän C: "Ska t vårdcentralen på mån, hoppas jag. Nej, förresten på tis. Mån har vi ju kalas :)"


Jag kan knappt gå. Har så jävla ont i fotfan. Jag haltar som Zeb Macahan, linkar omkring. Jobbigt att köra, det är kopplingsfoten. Jag kör på trean hela tiden, bråttombilar får spatt på mig. Tutar och gör finger åt mig.


Dom stressar nog också.


På jobbet har jag en diger att-göra-lista. Saker som måste hinnas med, saker jag borde gjort typ förra året. Ska vara klart innan semestern. En hel del tråkigt skrivblä. Idag bakade jag kaka istället för att skriva. Skjuter upp, skjuter fram.


Och här hemma ligger jag steget efter och sen två steg och tre och...


Måste skriva protokoll, också.


På måndag kalas.


På tisdag kanske vårdcentral.


Och nu kom jag plötsligt på: Fan, räkningarna! Måste nu, typ igår. Jävla krångel med autogiro, jag får fnatt!


En snabbscanning av läget: Räkningarna, då... Sen sy dyna till kökssoffan, städa fågelburen, diska, rama in teckningar, sortera (allt vi äger), prata med Gubben, vattna, tvätta, bajsa, planera semester, planera föräldraledighet, fila naglarna, spela spel med barnen, läsa, sy knappar, vara ute i friska luften, städa bilen, städa toan, gå med komposten, äta (glömmer det ibland och sen undrar jag varför jag mår illa), skapa (vill skapa nått, vadsomhelst), ringa vårdcentralen, tvätta mattor, gå på Liseberg, fira Midsommar, sluta halta, skriva protokoll, ligga på spikmattan, göra i ordning ett eget rum åt Storebror, boka om tid för vaccinering och jobba, jobba.


Tror fan att jag inte hinner vara tjurig! Ingenstans är jag fri från stressen. Det finns ingenstans att gömma sig. Den finns överallt, överallt finns saker jag borde, måste eller vill.


Semester? Åh, det är mycket som skall hinnas med på semestern...


Måste ändra på nått, änna dåva. Hur fan jag nu ska hinna det ;)


M.


******************************'  *****


PS.


Påminner mig om en artikel jag såg för många år sedan: "Bli kvitt din stress på 60 sekunder"


Borde sparat den där tidningen...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se